höst




Så har jag slungats hit igen.
I natt och dimma ligger staden.
Det droppar från de våta bladen.
Jag undrar om du mins mig än.

Jag hör din röst i regnets flöde.
jag hör mitt hjärtas klocka slå.
en gång var jag likväl ditt öde
som du var mitt - men det var då.

Ja, det var då. Kanhända har
du sedan mött med hat och hån mig,
men det som är är det som var,
och det kan ingen ta ifrån mig.




"Gengångare"
av: Bo Bergman
ur: "Makten"
Hämtad ur Svenska Akademiens Klassikerserie -Bo Bergman "Vårfrost".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0