för några helger sedan, blev vi utvalda,
en liten kattherre kom och bosatte sig på våran trappa.,
max 4 månader gammal var han,
och vad vi än gjorde så ville han inte lämna vår farstukvist.

sötare misse får man leta efter..
tillslut klarade vi inte av att låta honom sitta ute i kylan och ösregnet som kom på kvällen.
trots min allergi fick han flytta in i vår hall.

där hade han det så fint så,, lite filtar och en badrumsmatta valde han till sovplats,
men helst ville han ju hoppa över gallret in till köket, och mysa i antingen mitt eller johans knä....
hmm, (tillslut bosatte vi oss alla 3 ute i hallen istället...)

morgonen efter började vi skriva lappar "kattunge upphittad" som vi satte upp precis överallt här omkring på Åkerö och Noret/Leksand.

vi ringde runt till katthem, vi knackade på hos alla grannar i området. försökte fåtag på polisen (inte det lättaste)
slängde ut anonnser på flera olika saknade djur sidor, osv.

Inget napp..

Helst önskade vi att han kunde få bo kvar. här hos oss.
men min allergi sa Nej.
och även om jag inte hade reagerat som jag gjorde. så kändes det elakt.
ska "Katt" leva sitt första år här bland röda stugor och fin lant miljö,
för att sedan bli intvingad i en lägenhet i stan?

, Vi lyckades inte hitta den rätta ägaren till Katt. men en väldigt rar dam från
djurskyddet i rättvik kom och tog hand om honom, tacksam för att vi gett honom husrum en vecka.
och lovade oss att hon hade ett nytt permanent hem åt honom...

Vi saknar honom. mycket, men insåg åtminstonne att det inte skulle funka.
oavsett hur mycket vi ville.